de där med barnuppfostran

de är svårt att försöka uppfostra barn när man blir motarbetad!

grunden i barnuppfostran är ju att vara konsikvent eller hur? fråga vilken "expert" som helst....
om jag då säger nej så är de nej!

om ungen står o skriker sig blå inne i en affär för att hon vill ha tuggummi och jag har sagt nej och ungen fortsätter skrika i högan sky.....jag ger henne ett ultimatum: antingen slutar du skrika eller så blir de inte något av att vi åker o köper de vi skulle göra till dig! ungen fortsätter skrika... om hon då EFTER att vi har kommit ut ur affären säger förlåt och slutar skrika ska jag då åka till affären och köpa de vi hade tänkt från början??? jag tycker inte de! ok hon har sagt förlåt men allt blir inte bra för att man klämmer ur sig ett "förlåt"

jag menar: går du och slår ner någon: inte fan blir de bra för att du säger förlåt! du kan inte råna en bank, skjuta någon eller göra inbrott bara för att du säger förlåt efteråt!
nu kanske inte de är riktigt samma sak men barnen måste ju faktiskt lära sig att de dom gör får konsekvenser! eller hur? men hur jävla lätt är de att försöka uppfostra barnen till att bli någotsånär "normala" alltså vill jag att Tilda ska lära sig att stå på egna ben, ha skin på näsan och en hel del vett innanför pannbenet! Filip vill jag ska kunna ta hand om sig själv, inte lita på att mamma "fixar" allt som behöver göras och framför allt behandlar människor med respekt! dvs: inte slå sina flickvänner! och på alla sätt vill jag att mina barn ska bli artiga och väluppfostrade!!

men hur lätt är detta när man ska sköta en uppfostran varannan vecka? allt jobb jag lägger ner på dom är totalt förstört när jag får tillbaka två soffpotatisar som har spenderat en vecka isoffan framför TV! varannan vecka får jag tillbaka två barn som är totalt omöjliga att ha att göra med! lagom tills dom börjar funka i möblerade rum så är de dax att lämna bort dom igen.... två veckor här- en vecka där kanske hade varit bättre? jag vet inte... men man blir jävligt trött på att stri!
tur att vi i alla fall är två vuxna i de här hushållet som är eniga om barnuppfostran.... förhoppningsvis så präglas barnen tillräckligt att de.....