insändaren

detta är vad som är skickat till Bohusläningen, Aftonbladet, Metro samt Lysekilsposten (än så länge) och vad jag hoppas att dom väljer att ta med

någon som har något mer förslag??? hojta i så fall!

-------------------------------------------------------------------------------------------------




Det debatteras flitigt i vårt samhälle om hur man ska få barn att klara sig igenom skolgången med så bra resultat som möjligt. Det skrivs också om barn som inte har de optimala möjligheterna till bra resultat, och som på grund av inlärningssvårigheter och ADHD inte klarar av att prestera enligt alla konstens regler.


Min son har upplevt något positivt. Han har varit nere på botten och knappt klarat av att komma igenom dagarna utan att ifrågasätta varför han existerar, och han är bara nio år gammal. Med hjälp av en fantastisk assistent lyckades han komma ifrån ångesten och paniken av att inte vara som alla andra. Inte vara den perfekta eleven. Jag har kämpat för att han ska vilja gå till skolan eftersom han varken klarade av att vara med lärarna eller eleverna innan denna underbara assistent fick min son att orka, att vilja lära och vilja vara i skolan. Min son har varit i kontakt med BUP och skolpsykologen men ingen har varit som henne.


Nu ska hon bytas ut. För hon är ”bara” en vikarie. Andra har rätt till hennes jobb. För min son innebär det att han kommer att förlora sin trygghet i skolvärlden. Mattan rycks undan från hans fötter och han kommer falla handlöst igen. Han är 9 år gammal och jag tycker att Centrumskolan i Dingle ska överväga hur hans liv kommer att bli. Ännu en gång kastas han runt bland nya människor när det är det som han har absolut mest svårt för. Ska han bli ett av barnen som glöms bort, som skolan väljer att inte se för det finns viktigare saker än att värna om ett litet barns hälsa?

För hans eget bästa. Jag ber er. Snälla. Låt hans trygghet vara kvar. Låt han få en chans att klara av att gå till skolan varje dag, och inte säga: ”det vore bättre om jag inte fanns.”
För oss handlar det inte om att han ska prestera. Det handlar om att han ska få en chans att leva och må bra, även i skolmiljön. Resultatet är en glad, positiv kille på 9 år. Det är väl ett resultat som alla borde sträva efter?