idag är en sån där dag när jag helst vill sälja barnen på blocket!!! dom har ta mig fan varit i luven på varandra sen dom gick upp i morse..... inte bara de där vanliga tjafset utan de är sparkar, slag, puttningar, skrik

mina barns syskon kärlek är inte normal.... riktigt så mycket som dom bråkar är inte normalt.... JAG har sett de i ett par år- NU börjar omgivningen få upp ögonen för de med... (med vissa undantag- gissa vilka) mycket kan skyllas på den minsta i familjen, den damen har ett humör som inte är riktigt bra för varken henne eller hennes omgivning (mitt stackars huvud) hon har nog allt för många gånger kommit undan med de HON har gjort genom att börja skrika o gråta... Filip har fått ta en del kritik som han inte har gjort sig förtjänt av. Tildas skrikande tar död på både oss i familjen och våra stackars grannar som ofrivilligt har fått Dingles hemskaste humör som granne :-/ kanske funkar hennes skrikande på andra? funkar tårar? knappast här! här slutar hennes utbrott oftast med att man får sitta på rummet tills man kan komma ner och be om förlåtelse och funkar inte detta så blir de kompisförbud.... någon gång måste hon väl förstå att man inte kan bete sig hur som helst? de finns ju faktiskt andra människor i denna världen och dom har oxå känslor! hon är ingen liten söt 1 åring längre och börjar vi inte få ordning på henne snart så kommer vi få ett ännu större helvete med henne när hon kommer upp i tonåren.... *ryyys*

i uppfostings syfte så hade de varit bättre att ha barnen på heltid... nu känns de mer som att vi får ganska bra ordning på barnen lagom tills dom åker och sen har vi ett litet helsikke några dagar efter dom har kommit tillbaka igen... man står och trampar på samma ställe alt. arbetar i motvind känns de som....

hur 17 ska man få barnen att fatta HUR man ska bete sig????

(och med risk för arga kommentarer från syniska "vet bäst tanter" så: NEJ jag skulle aldrig sälja mina barn! men idag känns de så....va fan, jag är inte mer än människa)