stanna livet jag vill av!

livet snurrar på i 300 knyck och jag vill gå av! de har varit två extremt jobbiga och psykiskt påfrestande veckor i mitt liv och är de inte pricken över i:t att allt kommer när jag verklígen verkligen verkligen INTE har tid??? jag har varit hemma i 8 månader mer eller mindre och när jag väl börjar plugga o har hur mycket som helst att göra DÅ rasar världen runt mig?

jag sover dåligt och magsåret har mer eller mindre gått upp igen... hosta blod är INTE mysigt! dessutom oroar jag mig för hur bebben mår när jag mår så här? har oroat mig för att den inte rör sig lika mycket längre men BM förklarade att de börjar bli trångt för den nu och att den inte har plats att ställa till jäkelskap helt enkelt... betryggande i alla fall... hjärtljuden låg på 150 idag så de är ju bra... och min järnvärde hade gått upp så jag lsipper droppet!!!! magen e stor fast jag inte har gått upp så mycket i vikt... ligger på översta kurvan nu och BM trodde att de finns en risk att jag slutar som med Tilda... valross lik och med igångsättning alltså... praktiskt ifs.. få ett datum när bebben ska ut.... "kan du vara barnvakt då? vi ska föda barn" praktiskt som skam.... ännu en sak som gör mig orolig.. .vem fan ska man ringa om förlossningen startar mitt i natten när barnen ligger o sover? de finns INGEN som vet hur barnen funkar med sjukdomar etc... tragiskt... jag behöver starta en kurs: så här tar man hand om mina barn- typ...

skolan går framåt även om jag känner mig som en idiot när man stundtals inte fattar nåt.... försöker koncentrera mig på föreläsningarna vilket inte alltid är så lätt...men de är roligt i alla fall!

vet ni hur idiotiskt de är att sätta sig på golvet? man kommer ju inte upp igen!